Milen i snöslask

Jag har tränat varje dag i januari. Det har varit mycket löpning och yoga förstås, men också styrketräning, simning och ridning.
Idag sa mitt träningsschema (run coach pro) att det var dags för en långrunda. Jag ville inte springa hemmavid så jag tog mig iväg till Torup. Regna gjorde det när jag körde iväg, lagom till att jag kom fram så började det snöblandade regnet att komma och även om det inte lade sig i början så var det vitt på marken när jag var i slutet av rundan. Snabbt gick det inte, men det var trots allt skönt att springa.

Nyårslöftet

Runners World har en januariutmaning som jag hoppat på. ( http://www.runnersworld.se/artiklar/vi-utmanar-dig.htm )

Det gäller att träna ombytt varje dag i januari. För min del blev det mockning i en timme (ja faktiskt mer, men i alla fall minst en timme).

I morgon blir det däremot löpning.

Tivoli 2012

Så var årets Tivoli-dag här. Petra var tvungen att arbeta och mormor Gunilla förberedde för en vinprovning på kvällen så var alla där. Från lilla Iris till morfar Stig, även om han åkte hem för att vara med på nämnda vinprovning. Vi hade jätteroligt med många åkturer i diverse karuseller. Bilderna är från rutchbanen. Frida provade efter lite (mycket) övertalning på rutchbanen och mot sin egen förmodan så gillade hon den. William är rutinerad rutchbane-åkare och gjorde miner vid kameran, Alva hade roligt, det ser bara ut som om hon är livrädd.

Nära träff istället för miss

Låt mig först säga att jag är en stark anhängare av uttrycket: "excuses doesn't change outcome". Detta är därför inga ursäkter utan mer förklaringar.

Vi kom i god tid till gärdet och vi hade redan konstaterat att överdragskläderna kunde vi lämna in direkt eftersom solen strålade som en vacker högsommardag. Vi gick några varv och sedan var det dags att ta plats i en startgrupp. Jag valde en tidig startgrupp med måltid på mellan 61 - 69 min, Petra valde en senare startgrupp med måltid 75-80min vilket senare skulle visa sig vara genialiskt.
När min start gick kunde jag konstatera att det var inte så mkt att välja tempo som det var att hänga med. jag hade mindre en en armslängd till mina medlöpare på alla håll. Jag tänkte att det lättar väl så småningom, men det gjorde det aldrig. Många som gick ut för hårt (vilket ju var svårt att låta bli med tanke på hur mkt folk det var) var tvugna att gå efter ett tag och första tre gick för fort för mig (tiden vid tre var 16). Min blåsa sviker mig aldrig, eller alltid beroende på hur man ser det och strax efter tre var jag tvungen att springa in i skogen och lätta på trycket.
Det var mkt folk hela vägen, och det var varmt, jag som inte tänkt dricka förrän sista kontrollen drack vid alla utom en. Jag kryssade och kryssade men inte ens i nedförsbackarna kunde jag sträcka på benen. På upploppet såg jag att det fanns plats till höger så jag kryssade dit och jo jag fick äntligen möjlighet att välja tempo. Jag hade ju mer att ge så det blev nog en fin spurt. Eller inte. Det ska tydligen gå att se sin egen målgång senare så det får en se.
1.07.15. Två minuter och femton sekunder över mitt "nya" mål. Egentligen är jag väl nöjd med tanke på omständigheterna. Men det stör mig lite att Petra kom över tusen placeringar före mig. Hon hade haft bättre plats i sin startgrupp och kunnat bestämma tempo själv. Hon som trodde på en tid över sjuttio minuter sprang in på 1.04.37 och 8540nde plats medan jag fick nöja mig med en 9712e plats.
Nu har vi duschat och ska göra oss i ordning för att gå ut och äta.

Inne i startgruppen

Har nu lämnat Petra på andra sidan stängslet och lyssnar på Martin Stenmark som tydligen står på någon scen längst fram. Det dröjer 45 min tills jag ska iväg så jag roar mig med att blogga lite.

Stockholm here we are.

Tidigt som attan åkte jag och Petra iväg med X2000 mot Stockholm. Vi var pirriga och trötta på samma gång.
Vid nummerlappsutlämningen var det massor av folk. Min vana trogen ställde jag upp i alla tävlingar som sponsorerna hade. En träningsresa till Portugal hade ju varit trevligt.
När vi lämnat bagaget på vårt mysiga lilla hostel så promenerade vi genom stan för att träffa pappa klockan tre, som av en händelse varit på möte i Sthlm på förmiddagen. Vi gick längs Dalslandsgatan och gick då följaktligen förbi Astrid Lindgrens hus.
Med pappa gick vi sedan vidare igenom gamla stan där vi såg cowboys vid riksdagshuset. Tyvärr han jag inte fånga dem på bild men lite senare såg vi var de "parkerat" sina hästar.
Pappa poserade vackert med Evert Taube, när vi kikade på vad Gyllene Freden hade att erbjuda i matväg. Efter att ha spatserat runt och läst menyer kunde vi konstatera att den vanligaste rätten var köttbullar. Antagligen efterfrågas det av turister. Vi åt i alla fall på en restaurang som hette Agaton som serverade god italiensk mat. Så nu hoppas jag att vi är kolhyderatsladdade inför dagens lopp.

Det är bara att inse

Det är bara så att jag måste ändra min målsättning inför helgens Tjejmil. Hade från början målet att springa under 60min men trots mitt flitiga tränande efter "run coach" (förutom förra veckan) så ser det mörkt ut. När jag sprang intervaller igår tyckte jag det gick så himla bra, men när jag tittar på hastigheterna jag höll under de olika snabba intervallerna så bestämde jag mig för att ändra mitt mål inför helgen. Mitt nya mål för Tjejmilen 2011 blir under 65min. Det är fortfarande snabbare än jag sprungit sedan 2003 och inte lika långsökt. Kanske är det dumt men jag tror inte det är för att göra loppet lättare för mig själv, snarare för att jag inte ska bli så besviken om jag nu inte klarar det.

Dum hand

Skadat handen på nått vis..... högerhanden..... kan inte använda den på ett tag och ingen löpning förrän tidigast till helgen.......blä

Mina nya rosa skor

Så här fina är mina nya skor. Minpektå på högerfoten började göra ont i mina gamla Asics nimbus. De var använda två sässonger, men jag hade tänkt spara nästa skoköp till ett par Icebug till vintern, men det gick inte att vänta. Jag trotsade malmöfestivalen och åkt intill Löplabbet och tänkte att eftersom jag nu måste köpa skorna i en fysisk butik så ska jag i alla fall prova många olika. Men trots att jag provade många andra skor så när foten åkte ner i nimbusen så var det som att komma hem. 2000 fick jag betala men så fick jag också ett parriktigt färgglada skor. Jag provade löparbyxor också,men kom istället hem med en midjeväska. Gammal hederlig magväska tänker ni, men det var det inte utan en liten, liten väska på ettreflexbälte. Tyckte det var supersmart. Nu bär det av till bästaste Iris namngivningskalas. Solen lyser för en gångs skull så det blir troligen trädgårdskalas.