Fick iväg arbetet till examinatorn efter ytterligare lite puts.
Dagens stora händelse var emellertid att se KENT. Jag och Jessie knatade ner till limhamnsfältet redan till insläppet och var nog äldst av de som väntade. När vi kommit in och jag köpt mig en t-shirt köpte vi mat och dricka och satte oss att äta. MEdelåldern höjdes ju närmre själva konserten man kom. Det var nedräkning på storbildskärmarna och de spelade "blandad" musik där allt var bra. "Förbandet"(artis) var Anna Ternheim, och även om hon är bra så kändes det inte riktigt rätt - för stort liksom. Sedan kom Kent och vi stod ju alldeles för långt bak.... Dessutom var det en "tant" som hade emd sig en pall att stå på precis framför oss.
:(
Men konserten var jätte bra - vad annars. (Monitorerna var lite lågt ställda första en och en halv låten då man kunde höra att J.Berg inte hörde sig själv riktigt, men sen blev det kanon). När det var dags för extranummer dök J:Berg upp vid mixerbordet och framförde bland annat "när det blåser på månen" och då stod vi perfekt - vi var längst fram. Det var så himla roligt och dessutom efter som när det blåser... var den första kentlåt jag någonsin hörde (FrittFall SVT våren 95). Det var fler än vi som tyckte det var skoj, runt omkring oss stod människor som antagligen liksom vi stått längst fram för tio år sedan och det glittrade i ögonen medan de sjöng med. Precis som när man var 18. GULD.