En framtand mindre

Idag åkte den ut. William utan 6-1.

Idag åkte vi till Schwarzsee och promenerade. Vi vandrade i 2 timmar och barnen var jätteduktiga.
Detta är tredje sommaren som vi bor här men jag tycker det är lika förunderligt varje gång som jag ser mitt "skidlandskap" i sommarskrud. Det känns så konstigt att gå omkring bland kor och getter där man några månader tidigare åkt skidor.

Niklas och William försöker se de sjungande fåglarna i de närbelägna furorna.

Frida luktar på en blomma som vi inte känner namnet på. Vi borde verkligen köpa en alpflora, men vi vill ju kunna namnen på svenska ochkså.

Jag var och tränade i morse. När jag var färdig och hämtade Frida på barnpassningen klämmer hon sig på något konstigt sätt i dörren. Hon skriker i höga skyn och dörren går inte att rubba, Det GÅR inte att öppna dörren där min dotters finger sitter klämd. Jag försöker lugna henne (och mig själv) samtidigt som jag lirkar med finger och dörr och Frida hjärtskärande skrikandes. Garderipersonalen är på väg att ringa ambulans/räddningstjänst för att få upp dörren när jag ÄNTLIGEN får upp dörren. (har ingen aning om hur lång tid det tog men det känndes som en evighet). Frida fortsätter skrika och jag kramar henne hårt innan jag tar ett djupt andetag för att titta på fingert. Helt krokigt. Det var bara att åka till akuten tänkte jag. Frida lugnade sig lite. Shit. William kommer snart hem från skolan jag måste skriva en lapp till honom och hämta permiet och försäkringskortet. Jag ringer till Niklas i bilen och han ringer vidare till vår doktor och övertalar mig att köra dit i stället för akuten fast än att ingen svarar. Tittar på Fridas finger när jag parkerat. Rejält svullet men det ser rakare ut nu när det är svullet än vad det var innan. Vi blir iväg skickade till röntgen på en klinik precis bredvid och allt går smidigt. Niklas har ringt återbud/sagt återbud till sina återstående patienter och kommer dit och hämtar bilnyckeln för att åka hem till William. Som ni ser bå bilden ovan var inget brutet, Frida är hel. Vi får voltaren för smärtan (Fridas då) och möter William och Niklas i parken och äter baguetter till lunch. och jag andas ut. Oj vad jobbigt detta var och då var det ändå ingenting....

Min lilla, lila tös.William har vissreligen varit på massor av undersökningar, mer eller mindre akuta, i sanband med hans njurar men detta var första "trauma"relaterade upplevelsen för mig som mamma. En annan adrenalinrusning än vad jag är van vid.

Kristi himmelfärds helg

Kristihimmelfärdshelgen gick i det kreativa tecknet för familjen Nordahl. Vi tillverkade drakar och byggde bilbanor med läktare, publik och komentatorer. På söndagen blev det rejält varmt så vi åkte ner till poolen på eftermiddagen och badade lite.

I går tog vi en tur med farmor i Les Paccots. Vandrade en sväng och jag måste säga att det gick jättebra med Frida gåendes (hon förklarade det med att hon hade sina snabba skor *s*). Efteråt tog vi en glass i Chatêl saint Denis.
Idag har svärmor åkt hem igen och nu är vi utan besök tills sommarlovet kommer i juli.

William sju år!

Helt otroligt men våran förstfödde är sju år. William blev väckt tidigt tidigt på sin födelsedag för att hela familjen skulle kunna vara med och sjunga. Efter att ha fått öppnat paket i sängen fick sonen ett kort där han uppmanades att gå ut i hallen. I hallen fanns ytterligare ett kort där det stod att läsa "följ snöret". William var eld och lågor och följde det röda snöret nerför trappan och in i lekrummet där hans största födelsedagspresent stod. En ny cykel. Cyklar med fotbroms går inte att uppbringa i detta landet så vi tänkte att det var likabra att lära sig handbroms nu eftersom han ändå kommer att låna kompisars cyklar(utan fotbroms).
När William sedan kom hem ifrån skolan på eftermiddagen möttes han av ännu en överaskning. Farmor. Nu sover han gott efter födelsedagsfirande, fotbollsträning och önskemiddag (köttbullar med potatismos samt tiramisu till efterrätt).

Inte en enda post i april - så det kan gå.
I påsk var jag och barnen i Sverige men "som vanligt" blev jag sjuk denna gången lunginfalmation... men det var roligt för barnen att vara i Malmö och träffa far och mor föräldrar och alla kusiner. (SvenInges 70-års firande gick av stapeln under vå sverigetripp).
William sprang ett 600 meters lopp på 3 min och 10 sekunder och vi är alla mycket stolta.
Magda och Henke har varit här och hälsat på över valborg och vi hade hur kul som helst. Det var ju första gången som Henke var här så det blev Gruyeere som vanligt :)
Ja det var väl i korta drag vad som hänt i april.