Då mår jag som bäst

När allt stämmer. När solen skiner, alla är friska och vi har tid för varandra. Jag är tyvärr en människa som sällan är riktigt nöjd. Jag är förvisso väldigt sällan riktigt missnöjd heller. När vi bodde i CH tänkte jag (för) mycket på att bo i Sverige och ha möjligheten att umgås med familjen (mina syskon och våra föräldrar) oftare. När vi sedan flyttade hem kunde jag konstatera att vi träffas visserligen oftare, men bara kortare stunder och vi får inte den nära och djupa kontakten som vi hade när vi bodde i CH och folk kom och bodde hos oss en vecka i taget.

Det är väl lite typiskt mig. Just nu när det blåser och är kallt tänker jag på att jag mår som bäst med en bok på stranden, när jag sedan ligger på stranden och läser en bok och får sand i maten, och barnen gnäller för att de inte har något att göra, då tänker jag att jag mår som bäst i skidbacken. Ja ni förstår.....