Min idrottsbakgrund

Ja hur är den egentligen? Som liten var jag väl ett barn som alla andra som gillade att cykla, hoppa hopprep och klättra i träd. Jag dansade balett redan som fyra åring och dansade i olika former fram till åttonde klass. Men jag var aldrig särskilt bra, snarare tvärtom, me
n det var ju roligt.

Sporter jag provat på är många : fotboll, hockey, bordtennis, badminton, basket. Men frågar du någon av mina forna klasskamrater så är det som hästtjej de minns mig (tror jag!). Jag började rida som sexåring och red ända tills för två och ett halvt år sedan när vi flyttade tillbaka till Sverige. Ridning är inte en av de billigaste sporterna och eftersom William är väldigt intresserad kändes det viktigare att han skulle få rida.

Löpningen då? Jo jag har alltid tyckt att det varit ganska tråkigt. Men när jag tänker tillbaka så var det faktiskt det jag var bättre på än annat under skolidrotten. Snabb är jag inte och har aldrig varit, men seg är jag. Efter att Frida föddes 2003 så var vi några i mammagruppen som ville sätta igång och träna igen och bestämde att vi skulle springa Vårruset och jag blev helt överrumplad hur kul det var att springa ett lopp. Jag ville ha mer och bestämde mig för att göra tjej-klassikern. Jag sprang Lidingö-tjejlopp, och åkte Tjejvasan, men sedan flyttade vi till Schweiz så klassikern blev avbruten.

Vintersporten ja. Har alltid älskat skidåkning, både på längden och tvären, men som boende i Skåning är inte möjligheterna så stora. I Schweiz var de större, men längdspåren fick vi köra en bit för att komma till så det blev inte så ofta. Jag fick dock med mig maken att åka Engadin Ski Marathon, som väl är Schweiz motsvarighet till Vasaloppet.

Ja detta är väl min idrottsbakgrund.

Jag i mål efter Tjejvasan 2005