Ikväll såg jag och barnen Rasmus på luffen och jag grät och grät, långt innan det kom som jag visste att jag skulle gråta till. Det är så sorgligt, så vackert och så lyckligt.
lördag, april 19, 2008
Rasmus på luffen
Det är något speciellt med Astrid Lindgren filmer. Ja de tär något speciellt med Astrid Lindgren böcker också naturligtvis, men filmerna är i så många fall så bra återskapare av just det jag föreställt mig när jag läst böckerna.
Ikväll såg jag och barnen Rasmus på luffen och jag grät och grät, långt innan det kom som jag visste att jag skulle gråta till. Det är så sorgligt, så vackert och så lyckligt.
Ikväll såg jag och barnen Rasmus på luffen och jag grät och grät, långt innan det kom som jag visste att jag skulle gråta till. Det är så sorgligt, så vackert och så lyckligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag blir så där knasigt glad när flera uppskattar hennes böcker och filmer. De är magiska. Dottern och jag delar just Mio min Mios äventyr. Det är magiskt! Och vad är det med Rasmus?! Jag förstår din reaktion precis!! *...längtar efter sommarens ALV-besök!!*
Hittade hit via barn-00. Om du läser min blogg framgår det nog rätt tydligt vem jag är... även om jag skriver under annat namn där. Vill helt enkelt inte få träffar på mitt eller familjens namn på typ google.
Skicka en kommentar